Ibland börjar en resa i lyan av ren nyfikenhet, och ibland leder den till något som stannar kvar länge. För Sanna och hennes räv Muffin började allt med ett nostalgiskt googlande, och slutade i ett community hon gärna vill stanna i.

Hennes räv Muffin beskrivs som en tuff dam med glimten i ögat, och i den här intervjun berättar Sanna om minnet av att äntligen hitta sin färg efter en sen kväll i lyan, om små stunder av gemenskap och om varför det är människorna som gör Rävlyan speciell. Välkommen att lära känna Sanna och Muffin lite bättre. 💙✨

Hur hittade du till Rävlyan från första början?

Första gången jag hittade lyan var precis i början av testningen, jag har för mig att jag googlade på hundparken SVT för minnenas skull och hamnade in på rävlyan. Men är så länge sen att minnet faktiskt sviker mig🙈

Hur skulle du beskriva din räv för någon som inte känner den?

För nån som inte känner Muffin hade jag beskrivit henne som tuff dam med glimten i ögat. Som skiftar humör från dag till dag. 

Vad tycker du är det bästa med Rävlyan?

Det bästa med lyan är vårt community, att vi alla tar hand om varandra och verkligen har admins som lyssnar på oss🥰

Kan du berätta om ett av dina favoritminnen från lyan?

Det finns så många! Men ett av mina absolut favoritminnen är när vi hade haft ett event i lyan, tror det var en eurovision kväll eller liknande. När eventet var slut var vi några rävar kvar som började rulla färg. Jag hade då en fin väldigt knallig ljusblå betafärg. Men vi körde ingen minns en fegis.. då slutade det med att jag äntligen hittade min färg! Är ett sånt fint minne då det både var gemenskap i det och klart man alltid kommer minnas när man hittar sin färg❤️

Vad är ditt bästa tips till nya spelare som precis hittat hit?

Våga prata med oss, vi är supertrevliga och snälla allihopa! Många ger gärna bort en hatt eller 2 till nya spelare. Och ha tålamod, ens färg får man inte direkt ❤️

Har du en hatt som betyder extra mycket för dig?

Ja det är nog mina blå babyvingar. Det är för att jag lyckades vinna dem! En hatt jag velat ha så länge.

Fem snabba

Favorithatt: Blå babyvingar 

Favoritplats: Skogsdungen älskar svampar❤️

Favoritfunktion: Att rävarna automatiskt undviker objekt som är ivägen! 

Spara eller spendera: Spendera alla dagar i veckan🥳

Morgonräv eller nattuggla: Nattuggla!

Vi ses i lyan

Stort tack till Sanna och Muffin för att de delade med sig av sina minnen i denna fina intervju. Från färgrullningar sent på kvällen till stoltheten i att vinna sina efterlängtade babyvingar, det är precis sådana berättelser som bygger lyan.

Vill du skicka en hälsning eller prata vidare om intervjun är du varmt välkommen att fortsätta snacket i vår Discord tillsammans med resten av gemenskapen. 🦊💬

Från sin rymdbas har Bunny följt hur vintern svept in över Rävlyan och hur julkalenderns luckor öppnats en efter en. Med ett vakande öga och ett nöjt flin har hon nu valt att skicka en liten julhälsning till er alla!

Mina små tindrande rävskruttar,

Nu kittlar det i morrhåren igen för julen ligger och glittrar runt hörnet. Jag har självklart sett till att något extra sprakar i år. En alldeles egen julkalender har dykt upp och ja, det är jag som har skapat den men jag lät Nova tro att hon hjälpte till. Varje dag fram till julafton öppnas en ny liten lucka som droppar ut något spännande, ibland gulligt och ibland något som får er att undra vad jag egentligen håller på med. Precis som det ska vara.

Själv har jag fullt upp. Jag har testat julhattar, valt ut mina favoritglittriga pixelstjärnor och förstått att jag nog måste sätta begränsningar för hur mycket varm morotschoklad en kanin med extremt god smak kan dricka. Jag har dessutom planerat hur mycket jag ska låtsas bli förvånad när ni ger mig uppmärksamhet under julen. Jag vet redan att det kommer hända och jag gillar det.

Jag tänker på julen i Rävlyan tidigare år. Alla nya hattar ni springer runt i, tävlingarna där ni försöker överlista varandra och stunderna där ni inte märker hur mycket mina små butiksbiträden jobbar i smyg. Ni har skapat ett eget julskimmer där nere och jag ser allt från min rymdbas, med ett lagom nöjt flin.

Nästa år rycker i svansen på mig redan nu. Jag ser fram emot att låta världen växa med nya funktioner som jag redan börjat experimentera med. Fler lekar, fler lyor, fler hemligheter som jag gömt så bra att även jag får leta lite när jag ska hitta dem igen. Det ska sjuda av drama och skratt så som jag gillar det.

Och bara så ni vet. Ser ni en mus någonstans, oavsett hur liten eller oskyldig den verkar, så rapporterar ni det direkt till mig. Jag har mina skäl. Fråga inte.

– Er evigt tindrande och helt nödvändiga, Bunny

Det finns rävar i lyan som sprider en värme runt sig, ni vet sådana som gör gemenskapen lite varmare, lite mjukare och lite mer som hemma. Hazel och hennes räv Hazelnut är just den sortens duo.

Allt började när Hazels tvillingsyster tipsade henne om Rävlyan och redan från första stund kändes det som att hitta ett litet hörn av internet där man kunde landa berättar hon.

Sedan 2019 har Hazel och Hazelnut varit en uppskattad del av gemenskapen och i denna intervju berättar hon om hur det är att vara norsktalande i ett svenskutvecklat spel, om björnarnas legendariska seger i Familjetoppen och om minnena och rävarna som gjort att hon känner sig så hemma i lyan. Välkommen att lära känna Hazel och Hazelnut lite bättre. 💛✨

Hur hittade du till Rävlyan från första början?

Jeg hørte om Rävlyan via tvillingsøsteren min, Sofie. Vi har begge spilt Hundeparken helt siden barneskolen, og det var der Sofie snublet over Lyan. Hun tipset meg, og jeg hoppet inn i Discord-serveren i mai 2019. Jeg trivdes så godt fra første stund at jeg aldri har sett meg tilbake. Det føltes litt som å finne et nytt, lite hjem på nettet ❤️

Hur skulle du beskriva din räv för någon som inte känner den?

Hazel er en rolig og mild rev, en som liker å observere litt før hun hopper inn i ting. Den lyse, varme fargen hennes gir henne et mykt nærvær. Hun er trygg, vennlig og varm på en stille måte. Jeg tror hun speiler mye av den delen av meg som er omtenksom og liker å skape god stemning rundt meg, uten å nødvendigvis ville stå i sentrum. Hun har et lunt uttrykk og en forsiktig sjarm som jeg synes passer henne veldig godt. Som regel finner man henne i en god og varm halsduk, og med et lite hint av bling i øret.

Vad tycker du är det bästa med Rävlyan?

For meg er det helt klart miljøet. Stemningen blant spillerne er noe helt spesielt. Det er sjeldent jeg har vært en del av et online community med så lite konflikter og med så mye god energi. Det føles trygt og enkelt å bli en del av, uansett om man er aktiv hver dag eller bare titter innom iblant.

Jeg setter også stor pris på hvor bevisste administratorene er på å skape en sunn spillerbase, og jeg tror mye av grunnen til at communityet er som det er, nettopp ligger hos dem. Det er åpenbart at de bryr seg om oss som spillere, og at de tenker nøye gjennom funksjonene de lanserer, slik at de ikke legger opp til usunne vaner. Det er i alle fall noe jeg verdsetter veldig høyt.

Kan du berätta om ett av dina favoritminnen från lyan?

Et av mine aller kjæreste minner er fra da bjørnene vant Familjetoppen for aller første gang, og på selveste Black Friday! For de som ikke vet, var Familjetoppen en konkurranse på Discord i den tiden da nesten alt rundt spillet foregikk der. Man samlet poeng til familien sin ved å være aktiv, og vinnerfamilien fikk både heder og ære og dobbelt opp med bær hele den neste måneden.

Den dagen satt vi tre bjørner (shoutout til Atlantika og plastpipa) og pratet i timevis om alt mellom himmel og jord, mens vi fulgte poengstillingen tett. På den tiden var vi ikke så mange aktive bjørner, og å faktisk klare å vinne Familjetoppen føltes egentlig ganske fjernt. Men så innså vi plutselig at vi bare var noen få poeng unna førsteplassen, og da bestemte vi oss for å gi alt den siste biten – og det gjorde vi! Det var en liten seier, men den betydde mye for vår lille bjørnefamilie.

Vad är ditt bästa tips till nya spelare som precis hittat hit?

Ikke vær redd for å spørre! Det er mye å sette seg inn i som en ny rev i Lyan, og det kan være vanskelig å navigere alt helt på egen hånd. Vi husker alle hvordan det var å være ny, og heldigvis er vi mange som mer enn gjerne strekker ut en hjelpende hånd. Det finnes ingen dumme spørsmål her! ❤️

Hur är det att vara norsktalande i ett svenskutvecklat spel? 

Da jeg først ble med i Rävlyan, må jeg innrømme at det var litt krevende til tider. Det hendte noen ganger at jeg rett og slett måtte be søsteren min om å forklare meg hva noen mente. Nå som jeg har vært her en stund, er det derimot sjelden jeg møter på ord jeg ikke forstår. Jeg tror nesten jeg er mer redd for at andre skal misforstå meg enn at jeg skal misforstå dem. Men det har altså gått overraskende fint, og jeg må jo innrømme at det meste høres litt finere ut på svensk.

Fem snabba 

Vi ses i lyan

Tack Hazel och Hazelnut för en fin intervju fylld av värme, omtanke och glimtar av allt som gjort er tid i lyan så speciell. Vill du skicka en hälsning eller fortsätta snacket? Då är du varmt välkommen in i vår server på Discord, där växer gemenskapen vidare en räv i taget.

Det finns rävar som blivit en självklar del av vår gemenskap och Cindy tillsammans med sin räv Indie är en av dem. I dagens intervju berättar hon om hur allt började, om vänskaper som vuxit fram och om de minnen som gjort Rävlyan till en plats hon gärna återvänder till. Välkommen att lära känna Cindy och Indie lite bättre. 💜✨

Hur hittade du till Rävlyan från första början?

Jag hittade till Rävlyan tack vare Atlantika/Pärlan. Hon hade en länk i sin status på Discord, och min nyfikenhet tog över som vanligt. Istället för att bara klicka direkt satt jag först och försökte lista ut vad länken egentligen var, mumlade “ravljan…?” för mig själv och överanalyserade som vanligt. Till slut klickade jag, och hamnade här i lyan. Det blev mer än bara en länk, det ledde till något mycket bättre än jag kunnat föreställa mig. Jag fick nya vänner och ett community som känns varmt, välkomnande och lite som hemma. Ett litet hörn av internet där man kan landa, nörda tillsammans och känna sig accepterad precis som man är.

Hur skulle du beskriva din räv för någon som inte känner henne?

Indie är en ljus pastellila räv med stjärnhimlar som glittrar på svans, ben, öron och i den lilla romben på pannan. Hennes ögon tindrar som diamantfasetter. Hon är nyfiken och vänlig, men också klok och lojal, alltid redo att stötta sina vänner genom äventyr och utmaningar. Där hon går lämnar hon små stjärnspår som sprider värme och trygghet, och världen känns alltid lite mer magisk när Indie är nära.

Vad tycker du är det bästa med Rävlyan?

Det bästa med Rävlyan är det välkomnande, varma communityt där man kan hitta nya vänner och vara helt sig själv. Här får man följa Rävlyans utveckling på nära håll, se hur platsen växer och formas, samtidigt som admins verkligen bryr sig och lyssnar på sina användare. Men det absolut bästa är att jag hittade en till bästa vän – Linkon, med räven sötnos. Och det är något jag alltid kommer tacka lyan för.

Kan du berätta om ett av dina favoritminnen från lyan?

Mitt bästa minne måste vara det episka “kriget” mellan objekt och hattar, alltså vilket som skulle implementeras först i lyan. Vem kunde tro att en så liten fråga om funktioner skulle förvandlas till kaos? Alla skrattade, diskussionerna spårade ur på de mest underbara sätt – och när det senare fortsatte i “skissa och gissa” blev det bara ännu mer kaotiskt och kul. Jag skrattar varje gång jag tänker tillbaka på det.

Vad är ditt bästa tips till nya spelare som precis hittat hit?

Våga fråga om något är otydligt! Som ny rävunge har man såklart inte alla svar framför sig, och alla är vänliga och vill hjälpa till. Våga också använda din fantasi hur din räv ser ut och hur den är.

Vilken är din rävs absoluta drömfärg och varför?

Pastellila! Varför just pastellila är lite svårare att förklara, men jag känner att färgen speglar min personlighet på något sätt. Den får mig att känna mig lugn och harmonisk, samtidigt som den ger inspiration och en känsla av magi.

Fem snabba frågor

Vi ses i lyan

Stort tack till Cindy och Indie för denna fina intervju och att de delade med sig av sin resa i lyan och alla minnen som gjort deras tid här så speciell. Vill du skicka en hälsning eller prata vidare om intervjun? Hoppa in i vår server på Discord och fortsätt snacket tillsammans med resten av communityt där!

Binny har haft fullt upp i sin lilla butik nu när vintern kommit till Rävlyan. Mellan vinglande lådor, tindrande ljusslingor och darriga tassar har han ändå lyckats samla mod nog att skriva en vinterhälsning till er alla. Här kommer hans alldeles egna brev,  direkt från flugsvampen.

Kära rä-rävar i Skogsdungen,

Det är så mycket som händer i den stora flugsvampen nu när julen kryper in över marken och gnisslar i dörrgångjärnen. Häromdagen rullade en gammal kartong med vinterhattar ner från översta hyllan helt av sig själv. Jag var säker på att den skulle träffa mig men istället landade den rakt på disken och öppnade sig som om något ville visa innehållet. Där inne låg en röd julkula som jag inte sett på flera år. Den luktade kanel och såg ut att ha väntat på någon som vågar bära den. Jag försökte ställa tillbaka den men ljusslingorna i taket började tindra som om de godkände den och då fick den stå kvar på hedersplatsen.

O-o-om ni vill klä er lite extra fint den här vintern så vill jag tipsa om en outfit som faktiskt fungerar i alla sorters snår och buskar. En tomteluva som är sydd i mjukaste filt tillsammans med pepparkaksvingar i tunn, hårdbränd deg. De luktar svagt av nejlika och går att spänna fast på skuldrorna utan att de ramlar av även om man springer snabbt. Jag har testat det. Eller kanske inte testat själv men jag såg en k-kund göra det och vingarna höll.

Den mest efterfrågade outfiten just nu är däremot helt annan. En tindrande gloria av guld och små ljusa babyvingar som flaxar lite när man inte ser. De säljer slut nästan lika fort som jag hinner lägga fram dem. Många säger att de känns lätta att bära och att glorian får pälsen att se mjukare ut. Jag hann knappt packa upp senaste leveransen innan de var borta och jag stod ensam med tomma krokar och försökte låtsas att det inte stressade mig.

J-j-julen i butiken är alltid lite svår för mig. Det är trångt mellan hyllorna och varje gång dörren gnisslar till tror jag att någon ska bli arg på mig för att en hatt sitter snett. Samtidigt hoppas jag att ni vill komma in och t-titta på allt nytt som jag lagt fram under december. Det är fler julhattar än någonsin. Några glittrar. Några sjunger när man lutar huvudet åt sidan. Några låter som prasslande granris. Jag skulle gärna vilja visa dem men jag förstår om ni har m-mycket för er i vintermörkret.

Om ni ändå k-kommer förbi ska jag försöka göra mitt bästa och visa er det mesta utan att tappa något i golvet. Butiken faller ju nästan isär den här tiden på året men jag torkar bort dammet så fort jag hinner och försöker hålla allt så fint jag kan.

Varma hälsningar från flugsvampens inre

Binny, som absolut är en igelkott och inget annat

Klappjakten gjorde storstilad comeback och Kaninkuriren var självklart på plats. En ensam julklapp hoppade runt som om den hade druckit bärjuice, och rävarna jagade efter den med så mycket entusiasm att hela rummet vibrerade. Varje fångad klapp gav ett poäng och spänningen steg som en nyårsraket.

Det var glada tjut överallt, svansar som viftade och en energi som nästan kittlade i luften. Ingen ville ge upp. Alla var helt inställda på de magiska 20 poängen som skulle låsa upp den åtråvärda belöningen på 20 morötter.

Och när någon äntligen tog den sista klappen hände det mest fantastiska. Ett morotsmoln sprutade ut och fyllde rummet som om världen firade sin egen lilla högtid. En morot träffade mig rakt i ansiktet men det gjorde bara stämningen ännu bättre.

Klappjakten är här för att stanna. Högt tempo, skratt och studsande paket. Precis den sortens glädjekaos som gör livet i Rävlyan så otroligt charmigt.

– Morotsmolnets mest eleganta överlevare, Bunny

Lystring alla julälskande rävar!

Första advent är här, och om den där pirriga julkänslan inte hunnit smyga sig på ännu kommer den garanterat snart att göra det. För julen är runt hörnet och det betyder bara en sak: Rävlyans julkalender äntligen är tillbaka.

För dig som älskar julstämning, kreativitet och en chans att samla på dig lite extra morötter väntar en december full av små överraskningar. Varje dag fram till julafton öppnas en ny lucka i vår Discord-server med allt från tävlingar och intervjuer till mysiga julhälsningar och lansering av en nygammal funktion som gör ett kärt återseende. Hur spännande?!

Är du inte redan med i vår server? Då är du varmt välkommen in här.

🎅Hur fungerar det?

Varje dag låser vi upp en ny lucka i vår kanal på Discord. Innehållet varierar från lucka till lucka, så kom ihåg att kika in dagligen för att inte missa något då vissa luckor kräver deltagande samma dag. Imorgon öppnas lucka 1, och då händer något som många av er väntat på..

💬 Hur taggad är du på årets rävkalender?

Kom in i servern och berätta för oss i vår kanal ⁠#rävlyan-allmänt. Trevlig första advent från oss i rävteamet! 🕯️🦊

Använd kupongen BLACKFRIDAY och få 50% rabatt på alla Satellit-prenumerationer och gåvor. Perfekt läge att låsa upp en månads Satellit till dig själv, bjuda in en vän in i rävflocken, stödja spelet lite extra eller fylla ditt lager med gåvor för framtiden.

Erbjudandet gäller från idag till och med söndag 30/11! 🦊✨

Världen skakar av dagens stora avslöjande. Efter otaliga klagomål och dramatik som skulle få en övermogen bärbuske att rodna har vildrävarna äntligen fått sin vilja igenom. De kan hoppa. Det kunde de visserligen redan, men nu märks det att de har upptäckt sin egen förmåga på allvar.

Minns ni hur det var innan? Varje gång man gick förbi en grupp rävar hörde man samma visa: “När får vi hoppa? Varför kan inte vi hoppa? Hur hoppar man ens?” Den typen av frågor fick marken att vibrera mer än studsande rävar i underjorden. Nu är det som att de glömt all sin längtan och istället funnit en ny passion. Att klaga på hoppandet.

Dagliga sysslan "Hoppa 50 gånger" har nämligen blivit rävarnas nya gemensamma fiende. Flera vildrävar syntes igår hängandes i trädtopparna, flämtandes som om de bestigit ett berg, trots att de bara gjort sin syssla halvvägs. En räv beskrev uppgiften som “den värsta prövningen man varit med om någonsin” medan en annan räv påstod att den fått akut existentiell kris under hopp nummer 27.

Vår kära Bunny, alltså jag, alltid förstående och samtidigt tveksam till att någonsin erkänna att hon själv kunde ha varit inblandad i problemet, tog ändå ett beslut. Efter att ha betraktat dramat kan jag nu meddela att sysslan sänks till 40 hopp.

Flera rävar jublade. Andra påpekade att 40 hopp fortfarande är 40 hopp. En tredje såg plågad ut redan vid tanken. Sammanfattningsvis verkar världens mest efterlängtade förmåga nu ha blivit ett av de mest omdiskuterade inslagen i vardagen.

Vildrävar kan hoppa. Frågan är bara hur länge innan de ber om att få slippa det helt. Kaninkuriren fortsätter följa dramat.

– Kaninen som aldrig tar ett onödigt hopp, Bunny

Bakom moderatorikonen hittar ni användaren Atlantika som beskriver sig själv som färgstark, direkt och beskyddande. Som Rävlyans allra första moderator har hon varit med och gjort lyan till en trygg och välkomnande plats i många år, men vem är hon egentligen bakom skärmen?

I denna intervju får vi lära känna henne bättre när hon berättar om sitt stora intresse för parfym, minnena med Pärlan och vad hon lärt sig under sina år i rollen. Häng med så sätter vi igång!

👤 Privata frågor

Innan vi dyker in i Rävlyan och moderatorrollen bad vi Atlantika berätta lite mer om sig själv, så här får ni möta henne på ett mer personligt plan.

Om du bara fick beskriva dig själv med tre ord – vilka blir det? 

Färgstark, direkt och beskyddande.

Vem är du bakom skärmen?

Jag heter Katla, och jag är en 93a bosatt och uppväxt i Stockholm med katt, sambo och krukväxter. F d långtids-hemmasittare, numera undersköterska och arbetar inom hemtjänst. Jag har en grav hörselnedsättning, diverse psykiatriska diagnoser, samt tillhör HBTQ+. Jag bryr mig mycket om mänskliga rättigheter och jämställdhet i samhället. Hjärtat är mitt främsta verktyg i de arbetsuppgifter jag tar mig för. 

Hur spenderar du helst en ledig dag?

Fram till 2 år sedan levde jag ett liv där jag satt sysslolös hemma varje dag. Nu när jag har ett heltidsjobb så har mina helger fått en annan betydelse. Jag försöker utnyttja mina lediga dagar till det fulla, från början till slut. De brukar kretsa mycket kring diverse hobby/hemma-projekt, utflykter till mysiga sevärdigheter och matlagning. Det är också viktigt för mig att klä upp mig fest-fint när jag är ledig, även om jag ska städa och måla.

Vad är något du aldrig kan få nog av?

Parfym! Det är ett specialintresse som jag har haft länge. Jag har över 100 parfymer, och det finns fortfarande flera som jag känner att jag saknar. 

Finns det något spel eller serie som betytt extra mycket för dig - och varför?

Jag måste nog säga Pokemon, Generation l och ll på Gameboy Color. Det var mina första "riktiga" spel, och de formade mitt spelintresse väldigt mycket. Jag gillar repetitiva moment, "grinding", och repetitiv musik. Jag tycker också om att upptäcka små "saker" och samla på dem. Jag älskar även mörk mystik och inslag av skräck, vilket Pokemon hade på den tiden. Och pixelgrafik såklart! Min favoritpokemon, sedan jag var 6 år, är Vaporeon. 

Fem snabba privatfrågor:

🦊 Rävrelaterade frågor

Bakom varje räv finns en historia. För Atlantika började den för flera år sedan och så här gick det till när hon hittade Rävlyan och skapade Pärlan.

Hur hittade du till Rävlyan från första början?

Jag spelade Hundparken på SVT.se när jag gick på mellan- och högstadiet. Hundparken har en lång historia som jag inte tänker dra upp, men jag hörde talas om Rävlyan för första gången någon gång hösten 2016 när jag hade återvänt till återstoden av det som kallades Hundparken 2. 

Där mötte jag användare som hade deltagit i den allra första versionen av Rävlyan. Då var Rävlyan inte längre aktivt, och för mig lät det då som ett semi-hemligt projekt, ett drömförsök som inte verkade ha lyckats. 

Det var först när nyheten om att Rävlyan hade genomgått en nystart, i Discord-servern Hundparken Sverige, som jag drogs med in i gänget. Jag är därför inte en ur-räv, men jag har rävat sedan 2019. 

Din räv heter Pärlan - hur kom du på namnet och betyder det något särskilt för dig?

Jag blev moderator innan jag valde namnet Pärlan, det var en faktor som påverkade mitt val. Jag tänkte mycket på vilka användarnamn som jag kom ihåg bäst från de internetcommunities som jag växte upp i, och vad de namnen(inte personerna) hade gemensamt. 

Jag ville ha ett svenskt namn som var lätt att stava till, lätt att komma ihåg och som hade lite "skinn på näsan" med retro-känsla. Jag hade även en idé om att jag ville skapa en mjuk feminin karaktär, en kattlik räv i lila betafärg. 

Så blev det ju verkligen inte i slutändan hahah, men jag tycker fortfarande att Pärlan passar henne bra! Nu känns namnet mer oförutsägbart och roligt. Jag tror inte att någon som såg en illustration av Pärlan i hennes neongröna päls skulle kunna gissa rätt namn.

Vad var det som fick dig att fastna för Rävlyan och vilja stanna kvar?

Kort svar: Tack vare Pokemon! 

Lite längre svar: Hundparken hade sedan länge cementerat mitt intresse för pixelgrafik, samlande och repetitiva moment, tillsammans med andra spel som ger mig liknande tillfredsställelse, som Terraria och Stardew Valley. 

Men när Rävlyan öppnade dörrarna så erbjöd de något som Hundparken aldrig kunnat ge mig, nämligen en ledning som prioriterade en välmående spelarkrets väldigt högt. Rävlyans fokusering på att aktivt vårda användarnas gemenskap och skapa en hälsosam och inkluderande spelmiljö är ovärderlig. 

Sedan är ingen spelarkrets perfekt. Jargong, diffusa hierarkier, grupperingar och ett kollektivt medvetande uppstår alltid, mer eller mindre. Rävlyan arbetar kontinuerligt med att dessa ska bildas under positiva influenser och bidra till förhöjd livskvalitet för användarna. 

Därför är jag kvar, och kommer alltid att stanna ❤️

Vilket är ditt starkaste eller roligaste minne i Rävlyan hittills?

Adrenalinet och euforin som utlöstes av min första betafärg är svår att slå, om jag ska nämna ett specifikt tillfälle. 

Men mina bästa minnen skapades nog ändå på den tiden då vi hade något som hette "Familjetoppen" på Discord, där alla rävar i varje familj skulle vara så aktiva som möjligt i servern. På den tiden tjänade man morötter och Aktivitetspoäng genom att skriva och posta bilder på Discord. Den familj som deltagit mest i Rävlyan-kanalerna under månaden fick bonusar på AP och morötter under nästa månad för sin aktivitet. Detta ledde till att vi tänjde på gränserna väldigt vågat kring vad som räknades som spam och inte. 

Att kämpa tillsammans som familj mot ett mål genom att bara babbla på så mycket man bara kunde om allt möjligt knas som vi tog från luften var såå kaotiskt, men precis lika roligt. Jag var moderator, och jag var en av de allra mest deltagande(och jag var förmodligen värst av den anledningen). 

Våra administratörer satt förmodligen med tomma blickar, höll sig för pannorna och ångrade alla beslut som ledde till detta kaos. (Och sedan släppte de ändå koncept som t ex Black Friday då bonusarna för aktivitet dubblades ytterligare, hehe.) 

Fem snabba rävfrågor:

🛡️ Frågor om moderatorrollen

En moderator är kanske inte alltid synlig men alltid viktig. Atlantika beskriver själv rollen som att vara en trygghet i bakgrunden. Eller som hon säger: “En moderator ska vara en brandsläckare, inte en övervakningskamera.”

Hur gick det till när du blev moderator och vad var känslan när du fick frågan?

Jag fick plötsligt ett privat meddelande på Discord från Allie med ett erbjudande om rollen. 

Jag hade aldrig förr varit moderator. 

Jag hade aldrig haft ett jobb ens. 

Som person har jag varit väldigt osäker i mitt liv och haft mycket dåligt självförtroende. Att människor ser starka resurser och egenskaper i en, gör dock mycket för självkänslan.

Jag var inte alls säker på min egna förmåga, men ledningen trodde på mig, och det gjorde att jag valde att vara modig och tacka ja!

Om du själv får beskriva - vad innebär det att vara moderator?

Moderatorrollen handlar mycket om att överväga för- och nackdelar, att använda sig av olika etiska ståndpunkter och kunna välja sina prioriteringar. Vi ska arbeta för alla medlemmars bästa och gynna välmåendet för gruppen som helhet, genom vägledning från administrationen.

Vad gillar du mest med att moderera i Rävlyan?

Jag har personlig dålig erfarenhet av spelkretsar med gruppdynamiker som på olika sätt bidrar till att medlemmar mår dåligt, utsätts för risker eller till och med far illa. Som moderator har jag tillsammans med ledningen fått samspela och utveckla mål för hur vi velat att stämningen och ordningen i gruppen ska vara, och vilka metoder vi ska ta till för att uppnå dem. 

Att ha fått bidra till en god utveckling och hämmat den typen av skada som man själv erfarat som ung, gör mycket för hjärtat. 

Vad kan vara utmanande som moderator och hur hanterar du det?

Konsekvenserna av moderering kan vara mycket utmanande. 

Som sagt så behöver man ta beslut baserade på etiska förhållningssätt för att gynna gruppen, och det innebär att man behöver trampa på enskilda individers tår ibland. Även hos personer som man bryr sig om. 

Det är oundvikligt, och det har en stor påverkan på relationer eftersom en moderator absolut inte får särbehandla vänner. Jag ser det som att det är priset man betalar för att vara moderator, det är en professionell roll. 

Jag har försökt motverka den effekten genom att vara personlig och öppen, spelat på och larvat mig precis som alla andra. För även om jag är moderator så är jag ju främst ändå en spelare. Men, då har jag förlorat respekt i min roll istället. 

Det är en balansgång som är svår att vinna, man får acceptera läget. Är man flera moderatorer så rekommenderar jag att prata ut med varandra, inom gruppen, om situationer som känts jobbiga socialt.

Vad vill du att spelare ska känna när de ser moderatorikonen?

Jag vill inte att den ska kännas som något märkvärdigt alls, egentligen. En spelarkrets ska vara så hälsosam och trygg i sig själv, att närvaron av en moderator inte ska behöva inge någon direkt känsla av ökad säkerhet, anser jag. Men heller inte ses som en direkt auktoritet. 

När du kliver in i en ny lokal och ser en brandsläckare så känner du dig ju inte omedelbart mer trygg, men du har koll på var den finns om den behövs. Lite så vill jag att moderatorsymbolen ska kännas. En moderator ska vara en brandsläckare, inte en övervakningskamera. 

Efter flera år som moderator - finns det något särskilt du lärt dig eller fått med dig från rollen?

Något man utvecklar mycket som moderator är förmåga till förlåtelse och tålamod, men inte bara gentemot andra medlemmar, utan kanske främst åt sig själv. Svåra situationer uppstår. 

Man gör fel och misstag, och man får kontinuerligt negativt bemötande vid moderering. Ingen tycker om att bli tillsagd. Men, en moderator är inte anställd som polis eller socionom, utan man volontärarbetar med hjärtat. 

Privatlivet blir väldigt tätt sammanflätat med moderatorrollen i denna typ av spelmiljö er, eftersom bandet blir mer intimt med de individer som vi arbetar med och för, vilket gör det svårt att inte ta till sig kritik personligt. Man behöver därför lära sig att vara snäll mot sig själv. Klappa sig lite på axeln och tänka "jag gjorde mitt bästa".

💚 En trygghet i bakgrunden

Atlantika visar att en moderator inte bara är en ikon bredvid namnet, utan en människa bakom skärmen som med värme, mod och tålamod gör skillnad varje dag. Hennes resa påminner oss om att Rävlyan är något vi bygger tillsammans och att det är just människorna bakom rävarna som gör Rävlyan till vad det är idag. Om ni har några frågor till henne, är nyfiken på moderatorrollen eller kanske sugen på lite parfymtips är det bara att rycka tag i henne i spelet eller på Discord. ✨